APOTEOSE (Skrifter 1, 1991, s.41)
ge mig gift att dö eller drömmar att leva
askesen skall sluta i månens portar som solen redan / välsignat
och fastän oförmälda med verkligheten skall den dödes
drömmar sluta beklaga sitt öde.
fader åt himmel återlämnar jag mitt öga som en blå / droppe i havet
den svarta världen böjer sig inte mer för palmer och / psalmsång
men tusenåriga vindar kammar trädens utslagna hår
källor släcker den osynlige vandrarens törst
fyra vädetstreck står tomma omkring båren
och änglarnas musslin förvandlas
genom ett trollslag
till intet
∞
NON SERVIAM
STROUNTES
OPUS INCERTUM
