ENSAM I NATTEN (Skrifter 2, 1991, s.44)
Ensam i natten trivs jag bäst
ensam med den hemlighetsfulla lampan
befriad från den påträngande dagen
böjd över ett aldrig färdigt arbete
patiencekortens kombinationer. Än sen
om aldrig denna patince går ut
Jag har natten på mig. Någonstans
sover en slump över korten. Någonstans
är redan en sanning en gång sagd
Varför då oroa sig? Kan den någonsin
sägas mer? I tankspriddhet
vill jag lyssna till vinden i natten
till korybanternas flöjter
och till de eviga vandrarnas språk
NON SERVIAM
STROUNTES
OPUS INCERTUM
