BLOMMORNA SOVER I FÖNSTRET (Skrifter 1, 1991, s.1:27)
blommorna sover i fönstret och lampan stirrar ljus
och fönstret stirrar tanklöst ut i mörkret utanför
tavlorna visar själlöst sitt anförtrodda innehåll
och flugorna står stilla på väggarna och tänker
blommorna lutar sig mot natten och lampan spinner ljus
i hönet spinner katten yllgarn att sova med
på spisen snarkar kaffepannan då och då med välbehag
och barnena leker tyst med ord på golvet
det vita dukade bordet väntar på någon
vars steg aldrig kommer uppför trappan
ett tåg som genomborrar tystnaden i fjärran
avslöjar inte tingenas hemlighet
men ödet räknar klockans slag med decimaler.
NON SERVIAM
STROUNTES
OPUS INCERTUM
