Dykaren i drömmen ser ..
Gunnar Ekelöf läser egna dikter; (1967). Sveriges Radios förlag lp/mc
6
Dykaren i Drömmen ser med Cyklopöga
dagrar overkliga som underjordens
havbottnens stigar och vägar av sand
mellan i vattnet förtonande klippor
som bär vajande spirorr av tång
höga stänglar med tunga kronor bruna av jod –
han vet: Någonstans i denna förtrollade skog
finns en sötvattenskälla, sprungen ur djupet
söt och drickbar i labyrinten av sälta –
Om han ser tecknen kanske han finner den:
Röda alger är tecknet som visar vägen
till källans kratèr!
Och dess öppning är kantad med röda, finförgrenade
alger fläktande i det starka, stigande
i strömmarna av källsprånget
Jag, som drack av den röda källans vatten djupt i det bittra
har förts av dess strömmar mot ytan
som tycktes mig likna en spegel
av anlupet silver, ouppnåelig. Så kom det sig
att jag blev kastad, oskadd iland här på stranden
På stranden möttes jag inte av människor
men av en bäck med klart, leende, rinnande vatten
kantad av blond vass
Den flöt ut i det bittersalta
lika obeskymrad som källan, dess syster
sprutade upp ur djupet och bar mig till bäcken, sin syster
Bortom bäcken och vassen höjde sig snårskog
och på en kulle stod en ruin av ett Kastro –
Detta såg jag, sen somnade jag bland buskarna
sov som en utmattad sover
eller en död. Jag ve tinte om jag vaknade
bara att stranden var människotom, och Slottet
hade en enda sal som ännu bar tak, och mot väggen
stod ett säte av sten med vackert ryggstöd
Där har jag levat som eremit eller skeppsbruten
Jag hörde inga röster, men slutade aldrig att grubbla
över den röda sötvattenskällan med lockiga alger i havet
och den klara sötvattensbäcken vid ytan
med den blonda vassen, som tog emot mig
Dessa tycktes mig likna ett blodomlopp
i någon större kropp än min egen
Varför måste den ena strömmen stiga så häftigt
och den andra sjunka så mjukt och långsamt?
På detta furstesäte av sten, förtrollad, i mållöshet
satt jag så länge jag minns'
vet ennu inte om jag är nyligen död
eller nyfödd.
Gunnar Ekelöf. Vägvisare till underjorden. Bonniers, s.
Cover: Vidar Forsberg