Fågel

Gunnar Ekelöf läser dikter; (1999). Gunnar Ekelöf sällskapet CD, [04], 3:39

 

Har du hört fågeln

har du hört feberfågeln?

Ja, jag har hört

är det din fågel?

Nej, den är ingens

fågeln som pickar och pickar

på fönsterblecket –

Jag såg en gång din fågel

Den var svart och vit

Den ägde ingen färg ännu

men ett öga, blankt

och en blick, snabb ...

Jag såg den, jag tänkte:

Är detta feberfågeln, ångestfågeln?

Jag såg den inte längre

men hörde den picka på rutan

på fönsterblecket

Jag hörde den inte längre

Jag visste: Min fågel!
Din fågel! Okände!

Okände!

Varför så enträngen?

Varför så ihärdig?

Jag är ju ändå ett skrällande bleck

en ruta som gistnar

Det räcker med yrsnöens rassel

Det räcker med regnets tankdropp

och med min egen pekfgingersknoge –

Fågeln hon undflyr och undflyr

Hon kommer ibland till ditt fönster

men för att visa sin undflykt

Hon slår sin lilla trumvirvel

och är borta när du kommer

Känner du henne verkligen

feberfågeln, ångestfågeln?

Nej, men jag kände någonting

som liknade kärlek ...

Vem var det då som jag älskade?

En glimt, en snöblink, ett ögonblick

som försvann i luften

den tunga vinterluften –

Då är det du själv som står kvar

och trummar på ruten

och kanske visslar en svårmodig stump ...

Och ändå är det någon

som hackar på fönsterblecket

Hon hackar bort minsta smula av kitt

som höll rutan kvar

så att du står där naken

Har du känt ångestfågeln hacka på hjärtat

hacka bort talgen kring hjärtat

så att du står där febrig

Har du älskat fågeln?

Jag har älskat fågeln

Det är inte en gam, långt mindre en örn:

På min lever hackar en tofsmes

en vinterfågel, en skogarnas fågel –

Gunnar Ekelöf. Om hösten. Bonniers 1951, s.