Elegi (Vad livet
och stunden...)
Gunnar Ekelöf i
Sveriges radio 1951;
(2000).
Gunnar Ekelöf-sällskapet CD1,
[12], 2:16
Vad livet
och stunden gav
kan ingen
ta från oss.
Så levde
och tänkte de gamle.
Sant. Och
oss kan ingen befria från
vad livet
och stunden kunde ha gett.
Som
insprängda halvädelstenar
i en
levnadsstämnings strata super strata
desa
bergglittrande ögonblick
som livet
gav oss på avstånd
och alltså
aldrig gav, dessa halvögonblick:
Ett
flyktigt sammanträffande
i
gathörnet, i tågkorridoren,
ett
ansikte, ofrivilligt bytta ögonkast,
också
landskap, en vandring, en natt
som aldrig
blev avslutad eller
aldrig
påbörjad, någonting löftesrikt
men evigt
ofullgånget. Känslan av
någons
närvaro i rummet intill:
Livets
rikedom av möjligheter
väckta ur
minnets skendöd
till
minnets skenliv, oförmedlat
än av en
doft, av ett liknande tonfall
och att de
är outnyttjade.
Från
detta
kan
ingenting befria. Oombedda
träder de
fram, ännu naknare
i den
overkliga kammarens mörker –
Och att de
varit hemlösa
i den
förödande ondskans år:
Detta är
det som ger svartsjuka.
Detta är
det som ger hemlängtan.
Gunnar Ekelöf.
Om hösten. Bonniers 1951, s.
