En ros från Allmag
Ur Gunnar Ekelöf
läser dikter;
(1999).
Gunnar Ekelöf sällskapet cd, [03], 12:32
Att se och
älska, inte röra och älska
vem tvang
mig till det? Inte feghet
men egen
kluvenhet. Inte en brist
på djupa
eller varma känslor, men
ett
övermått av bottenfruset heta!
Kvald
mellan ensamheter: den från havet
som är en
inre ensamhet, och den bland människor
som är en
yttre – sliten mellan hästar!
Och väljer
jag den ena för den andra
bryter de
ner mig skoningslöst, försätter mig
till denna
tredje ensamhet, som är en öken
av dvala,
fylld av kryddors heta dofter
absinthion
och vildåsnor som flyr
så snabbt
att efteråt man inte tror dem
ha varit
mer än hägringar och ökenbilder
Vad gagn
har jag av mina tiotusen?
Storkonungen är fjärran, landet ändlöst
reträtten
obegränsad, fienden jag söker
jag själv
och ingen annan. Aldrig skall
hans
sköldar och hans lansar glimma fram
ur täta
dammoln. Aldrig skall jag mista
min högra
hand, än mindre detta huvud
och allra
minst mitt hjärta. Vinna seger!
Kan någon
vinna utan att förlora
det minsta
av sig själv? Min skuld är oskuld.
Gunnar Ekelöf.
Om hösten. Bonniers 1951, s.
