En ros från Allmag  

Ur Gunnar Ekelöf läser dikter; (1999). Gunnar Ekelöf sällskapet cd, [03], 12:32

 

2 

Där, inom gallret, glittrar ytan

som döljer djupen, liv som andas

under den tunna ytan, nattens siden

med ingenting under, bröst som stegrar sig

och brister i klingande skratt som av glas

så skört och bräckligt men ändå så klart

så lätt i grymma skärvor sprunget, men så klart

och fast i formen – bara åtravärt

av några unga munnars märken vid dess rand

försvunna snart, men darrar du på hand

ligger det där i skärvor ...

våga är vinna

och piren reser sig mot detta kvinnohav

med skiftningar av pärlefödelse, och horisonten är

en tunn blus av mörker, nattens siden

för händer trevande i beröringssvält

stegrande sig och bristande, men utan hem

och utan mod att ge och ta –

våga vore vinna

bekräftelse. Hon vet. Du vet att hon vet.

Hon vet att du vet. Det osagda binder

som om ni hade känt varandra

från något tidligare liv –

Men vinna vore mista

Språk, sinnen skulle göra mig och dig till främlingar:

Gemensamhet, bekräftelse på ensamhet

tvånget att älska för att våga äga

Så döljer sig ord bakom ord

och handling i likgiltig handling

som månen i moln. Så mjuksvart

är sensommarnatten.

Gunnar Ekelöf. Om hösten. Bonniers 1951, s.