Absentia animi
Gunnar Ekelöf i Sveriges radio 1951;
(2000).
Gunnar Ekelöf-sällskapet cd1,
[08], 6:32
Etienne Glaser läser Ekelöf; (2001).
Bonnier Audio
CD, [14]
Om hösten
Om hösten
när man tar avsked
Om hösten
när alla grindar står öppna
mot meningslösa hagar
där
overkliga svampar ruttnar
och
vattenfyllda hjulspår är på väg
till intet,
och en snigel är på väg
en trasig
fjäril är på väg
till intet,
som är en avblommad ros
den minsta
och fulaste. Och harkrankarna, de
dumma djävlarna
skörbenta,
rusiga i lampans sken om kvällen
och lampan
själv som susar tynande
om ljusets
intiga hav, tankens polarhav
i långa
böljor
tyst
frasande skum
av serier
dividerade med serier
ur intet
till intet
sats
motsats slutsats abrasax abraxas Sats
(som ljudet
av en symaskin)
Och
spindlarna spinner i tysta natten sitt nät
och
syrsorna filar
Meningslöst.
Overkligt.
Meningslöst.
Om hösten
Det
prasslar i min dikt
Ord gör sin
tjänst och ligger där
Damm faller
över dem, damm eller dagg
tills
vinden virvlar upp och lägger ner (dem)
(och) annorstädes
den som
partout skall söka alltings mening har
för längesedan insett
att
meningen med prasslandet är prasslandet
som i sig
självt är någonting helt annat än
våta
gummistövlar genom löv
tankspridda
forsteg genom parkens matta
av löv,
kärvänligt klistrande
vid våta
gummistövlar, tankspridda steg
Du irrar
dig, förirrar dig
Ha inte så
bråttom
Dröj ett
tag
Vänta
Om hösten
när
Om hösten
när alla grindar
då händer
det att i den sista sneda strålen
efter ett dagsregn
med långa pauser tvekande
som ertappad
en
överbliven koltrast sjungar i en trädtopp
för
ingenting, för strupens skull. Du ser
hans
trädtopp stå mot himlens bleka fond
invid ett
ensamt moln. Och molnet simmar
som andra
moln men också liksom överblivet, hors saison
och till
sitt väsen längesedan annorstädes
och i sig
själv (som sången) redan någonting
annat än
Evig ro
Meningslöst. Overkligt.
Meningslöst. Jag
sjunger
sitter här
om himlen
om ett moln
Jag önskar
mig ingenting mer
Jag önsker
mig långt långt bort
Jag är
långt bort (bland kvällens ekon)
Jag är här
Sats
motsats abrasax
Du också
jag
O långt
bort
där simmar
i ljusa himlen
över en
trädtopp ett moln
i lycklig
omedvetenhet!
O djupt ner
i mig
där speglas
från svarta pärlögats yta
i lycklig
halvmedvetenhet
en bild av
et moln!
Det är inte
detta som är
Det är
någonting annat
Det finns i
detta som är
men är inte
detta som är
Det är
någonting annat
O långt
långt bort
i det som
är bortom
finns
någonting nära!
O djupt
nere i mig
i det som
är nära
finns
någonting bortom
någonting
bortomnära
i det som
är hitomfjärran
någonting
varken eller:
i det som
är antingen eller:
varken moln
eller bild
varken bild
eller bild
varken moln
eller moln
varken
varken eller eller
men
någonting annat!
Det enda
som finns
är
någonting annat!
Det enda
som finns
i detta som
finns
är
någonting annat!
Det enda
som finns
i detta som
finns
är det som
i detta
är
någonting annat!
(O själens
vaggsång
sången om
någonting annat!)
O
non sens
non
sentiens non
dissentiens
indesinenter
terque
quaterque
pluries
vox
vel
abracadabra
Abraxas
abrasax
Sats
motsats slutsats som blir sats igen
Meningslöst.
Overkligt.
Meningslöst.
Och
spindlarna spinner i tysta natten sitt nät
och
syrsorna filar
Om hösten
Gunnar Ekelöf.
Non serviam. Bonniers 1945, s.
