Eufori
Rikard
Wolf; (2005). Ur Tone Bengtsson TV-porträtt, SVT, 2:48
Etienne Glaser
läser Ekelöf; (2001). Bonnier Audio CD, [01]
Du
sitter i trädgården ensam med anteckningsboken, en
smörgås, pluntan och pipan.
Det är
natt men så lugnt att ljuset brinner utan att fladdra,
sprider
ett återsken över bordet av skrovliga plankor
och
glänser i flaska och glas.
Du tar
dig en klunk, en bit, du stoppar och tänder din pipa.
Du
skriver en rad eller två och tar dig en paus och begrundar
strimman av aftonrodnad som skrider mot morgonrodnad,
havet
av hundlokor, skummande grönvitt i sommarnatts-
dunklet,
inte en
fjäril kring ljuset men körer av myggor i eken,
löven
så stilla mot himlen ... Och aspen som prasslar i
stiltjen:
Hela
naturen stark av kärlek och död omkring dig.
Som
vore det sista kvällen före en lång, lång resa:
Man har
biljetten i fickan och äntligen allting packat.
Och man
kan sitta och känna de fjärran ländernas närhet,
känna
hur allt är i allt, på en gång sitt slut och sin början,
känna
att här och nu är både ens avfärd och hemkomst,
känna
hur död och liv är starka som vin inom en!
Ja,
vara ett med natten, ett med mig själv, med ljusets låga
som ser
mig i ögonen stilla, outgrundligt och stilla,
ett med
aspen som darrar och viskar,
ett med
blommornas flockar som lutar sig ut ur dunklet och
lyssnar
till
något jag hade på tungan att säga men aldrig fick utsagt,
något
jag inte ville förråda ens om jag kunde.
Och att
det porlar inom mig av renaste lycka!
Och
lågan stiger ... Det är som om blommornma trängde sig
närmere,
närmre
och närmre ljuset i skimrande regnbågspunkter.
Aspen
skälver och spelar, aftonrodnaden skrider
och
allt som var outsägligt och fjärran är outsägligt och nära
―――
Jag
sjungar om det enda som försonar,
det
enda praktiska, för alla lika.
Gunnar Ekelöf.
Färgesång. Bonnier 1941, s.
